Agnes 15 augusti 2010

Jag och magen på BF + 4, två dagar före Agnes föddes.

Natten mellan den 13:e och 14:e augusti vaknade jag vid tre-tiden på natten av att jag kände av värkar. Eftersom jag inte hade haft några förvärkar eller tydliga sammandragningar innan så gick jag upp och satte mig vid datorn för att kolla in varktimer.se. Det perfekta redskapet på datorn för att klocka värkar. Det kom några värkar till men inga jättekraftiga och efter ett tag försvann de. Tobbe var även uppe och laddade ner det här varktimer.se till sin mobil så att vi skulle vara förberedda. Vi gick och la oss igen och somnade om. På lördagen den 14:e skulle Oscar springa ett lopp så Tobbe åkte och lämnade Oscar hos mormor och morfar för säkerhets skull, om det skulle dra igång under dagen så var det lika bra att han redan var där. Sedan bestämde vi oss för att gå till Globen och äta lunch och kolla lite. Jag tänkte att vi skulle promenera dit då det ju är bra att hålla igång lite och röra sig. Men jag kom inte längre än till sopsorteringen utanför porten innan jag insåg att jag absolut inte skulle orka gå till Globen utan vi fick ta bilen istället. Värkarna kom lite sporadiskt och varade inte särskilt länge. Jag fick ibland stanna upp och andas igenom en värk men sen kunde vi fortsätta kolla runt. På eftermiddagen åkte Tobbe in och kollade på Oscar när han skulle springa loppet och jag vilade lite hemma. På kvällen tilltog värkarna lite, vi åt kyckling med cashewnötter till middag och efter det ringde jag till Södra BB för att höra hur det såg ut med platser och så. Klockan var då 20 och de svarade att det fanns en plats ledig för tillfället. Jag hade värkar, men absolut inte tillräckligt för att åka in. Så det var bara att avvakta, men jag blev lite stressad av att veta att det eventuellt kunde bli fullt innan vi skulle komma in. Vid 22.30 gick vi ut och promenerade två varv runt kvarteret, det var jobbigt och jag stannade flera gånger då värkarna kom. Minns att jag tänkte på hur lustigt det måste se ut. Jag gick 20 meter, stannade och andades hängandes på Tobbe, fortsatte gå, stannade och andades genom en värk osv. När vi kom tillbaks hem igen började det göra riktigt ont och jag ville då ringa Södra BB och säga att vi ville komma in nu. Då hade de redan en föderska påväg in (och det fanns som de tidigare sagt bara ett rum ledigt), men barnmorskan sa att de antagligen skulle kunna ta emot en till (alltså oss). De skulle återkomma om 15 minuter och det var de längsta 15 minutrarna jag upplevt. Stod med värkar och bara väntade på att de skulle ringa tillbaks med besked om vi skulle få komma in dit eller inte. Klockan 00.30 den 15 augusti ringde de tillbaks och sa att vi var välkomna in.

Klockan var ca 01 när vi kom fram till SÖS och möttes av en barnmorska som hette Lisa. Hon följde oss upp till Södra BB och visade oss till vårat rum. Och man kan verkligen säga att det är "vårat" rum då det var samma rum som Oscar föddes i. Det är ju lite speciellt där i och med att man både föder och sedan "bor" i samma rum under hela vistelsen. De kopplade på CTG-maskinen på magen och hjärtljuden var bra. Lisa undersökte mig och jag var då öppen 9 cm. Tobbe sa att han kunde gå ner och hämta sakerna i bilen (som vi inte hade tagit med upp), men barnmorskan svarade "det tycker jag inte att du ska göra, för då kanske du missar när bebisen kommer". Jag låg mest i sängen och värkarna var verkligen jobbiga. Jag försökte andas bäst jag kunde men tror inte att det blev många "rätt" ur profylaxandningsaspekten. Lisa tyckte att jag skulle gå till toaletten och sätta mig för att ta ett par värkar där så kanske även vattnet skulle gå. Sträckan mellan sängen och toaletten var ungefär 5 meter, men det kändes som ett marathonlopp. Väl på toaletten så gick iallafall vattnet och klockan var då 02.05. Sedan var det bara att börja den långa, oöverstigliga färden tillbaks till sängen. Tobbe serverade saft och försökte hjälpa till med andningen, men det kändes mest som att jag klagade över hur ont jag hade. Klockan 02.25 började jag krysta men hjärtljuden går ner på bebisen och jag får ändra ställning i sängen utan resultat. Skalpelektrod sätts på bebisens huvud för att kunna hålla extra kontroll på hjärtljuden. En till barnmorska kommer in på rummet och är med de sista 5 minutrarna då det tydligen är rutin om hjärtljuden går ner. När bebisen kommer ut ligger jag på rygg och det varma och hala knytet läggs upp på mitt bröst. När bebisen kom ut så låg benen så tätt ihop att det inte gick att se könet. Jag tyckte att jag såg en pung men samtidigt så var "skåran" i den väldigt markerad, Och mycket riktigt så visade det ju sig att snoppen var en snippa till både min och Tobbes förvåning. Moderkakan kom ut utan några större problem och jag behövde inte sys någonting.

02.40 den 15 augusti föddes älskade och efterlängtade Agnes. Hon vägde 3490 gram och var 51 cm lång.

Agnes på Södra BB den 15 augusti.